Jag kommer alltid älska Dig.

Jag lyssnar och tänker på Dig. Gråter och vill inget hellre än att hålla Dig i min famn. Om bara för några minuter. 4 veckor har gått och inget har förändrats. Jag Älskar Dig Hanna.

Annonser

Vi saknar dig.

Varför!? Det skulle ju vara Du, Jag & Pappa. Vi skulle få den finaste sommaren tillsammans som går att få. Vi saknar dig mer än Du kan ana.

Du finns i våra hjärtan för alltid Hanna.


Resan med Hanna. Del 2

Då fortsätter vi där vi slutade i helsingborg.

Den 26:e april på tisdagen efter påskhelgen blev allt som vanligt på sjukhuset igen med personal och jag fick träffa en expert på ultraljud i helsingborg. Han konstaterade ungefär vad dom andra redan sagt och skulle ringa till lund så jag blev förflyttad så fort som möjligt. Efter lunch blev jag och Henrik hämtade med sjuktaxi och jag ville egentligen bara ut och inte vara på sjukhus mer, det var ju vår ute och allt hade börjat blomma men jag fick snällt följa med till lund. Väl i lund kändes det som att dom inte alls förstod vad dom skulle göra med mig och barnmorskan jag hade först var otrevlig och hårdhänt. Dessutom hamnade jag i ett dubbelrum och jag förstod direkt att Henrik inte skulle få vara kvar vid min sida när natten började närma sig. Jag grät en skvätt och ville bara hem mer än något annat!

Förstår egentligen inte varför allt var så bråttom för när det väl kom till kritan fick jag ingen undersökning alls på tisdagen (ultraljud och läkarutlåtande) mer än av barnmorskan. På kvällen bara ett par timmar innan Henrik skulle lämna mig fick jag ont längst ner i magen och vid ljumskarna, det kändes som någon stack knivar i mig så en läkare fick titta på mig men inget som kunde göras åt det onda mer än ett par alvedon. Och jag hade börjat läcka lite vatten men inte så mycket så det var farligt.

Dagen efter fick jag ultraljudsundersökning som gott och väl tog 30 – 60 minuter, han såg det alla andra sett men var inte alls lika positiv som dom andra verkat vara och jag antar att det är väl olika. Vissa vill kanske att man ska vara så positiv det går och andra vill ändå ge en den verklighetsbild som det faktiskt är. Iallafall konstaterade han att det skulle bli tufft för huden runt teratomet/tumören som växte på Hanna hade inte hunnit med dess snabba växt så det var öppet. Dom ville ha henne kvar i magen så länge som möjligt men samtidigt var hon tvungen att komma ut snart för att det inte skulle växa sig ännu större, jobbig sits! Sen fick vi veta att jag hade alldeles för mycket fostervatten och det var tal om tömning men helst ville dom slippa det för att man kan sättas igång och det ville dom såklart inte. Jag fortsatte läcka lite fostervatten hela tiden men det var ju ingen fara nu när dom visste att där var så mycket fostervatten, jag såg ut som jag var fullgången i min gradivitet på magen men var ju bara i vecka 27+4 då på onsdagen.

Fortsättning följer …


Såna här dagar känns livet lite lättare att leva trots allt.

Hela helgen har spenderats ute i svärmor & G:s koloni eftersom vädret har varit så fint. Det är dessutom skönt med lite sällskap för att få tankarna på annat håll, hade jag suttit hemma hade jag nog varit ledsen mest hela tiden. Samtidigt har vi fått god mat och god fika, igår bjöds det t.ex på rabarberpaj. Mumsigt.

Idag var vi och badade för första gången denna sommar, hur skönt som helst när man vant sig efter några minuter. Älsklingen ville inte alls åka och bada först men han tyckte nog också det var skönt att få svalka av sig lite. Detta är nog årets varmaste dag hittills i år och imorgon blir det regn (hoppas inte).

Jag vet att en blogg är roligare att läsa med bilder men det får komma när lusten faller på för att fota lite. Bloggen är inte prio ett just nu, även om det kan vara skönt att sätta sig och få en liten stund för sig själv med att skriva och läsa andra bloggar. Hoppas ni haft en fin helg i detta somriga sverige : )


I´m so lost without you.

Solen skiner och sommaren har väl förhoppningsvis kommit till oss. Idag orkade vi ta oss ner till stan och köpa något att ha till begravningen nästa vecka och vi passade på att äta thaimat. Vi ska beställa blommor med till begravningen men svärmor ska följa med oss så det blir när hon slutat jobba.

Dagarna kommer och går men det gör likförbannat lika jävla ont i mammahjärtat! Hur ska man orka ta sig vidare!? Jag vet att det kommer gå på något sätt men när, var och hur!? Det är inte meningen att man ska överleva sitt/sina barn …

Idag skulle Du blivit en månad ❤


Resan med Hanna. Del 1

Jag vet egentligen inte vart jag ska börja men någonstans måste jag ta vid och vi börjar väl när allt startade. Det här kan bli lite jobbigt för mig men jag känner att jag måste få skriva av mig om allt som hänt vår lilla familj den senaste månaden och det får ta den tid det tar.

Allt började på långfredagen den 22:e april, vi åkte in till sjukhuset/bb för att kolla om min slempropp hade gått, min mage var stenhård och jättestor för att vara i den vecka jag var i då v.26+6. Barnmorskan kände på magen och kollade ctg så bebis mådde bra och det bestämdes att ett ultraljud var bättre, sagt och gjort. Det var en läkare som gjorde ultraljudet och vi förstod att allt inte stod rätt till när han ringde efter barnmorskan igen som hade gått till en annan patient så länge, han ville nog att vi skulle ha lite mer stöd när han berättade och han var dessutom dansk så om vi inte förstod allt (antar jag). Vår lilla flicka som låg i magen hade en tumör även kallat teratom på ryggen vid svanskotan och ner på rumpan. Jag visste inte vart jag skulle ta vägen och tårarna kom, Henrik blev nog också rätt chockad för han höll på att svimma där han satt på stolen brevid mig och svärmor blev såklart också ledsen som var med som ett stöd för oss.

Jag trodde bara det skulle bli en rutinkontroll och sen skulle vi få åka hem och fira påsk med familjen men så blev inte fallet, långt ifrån! Jag blev inlagd direkt för att ha koll på mig och bebis under helgen, läkarna som var bäst på ultraljud både i helsingborg och lund hade långledigt för påskhelgen så vi skulle få veta mer på tisdagen när allt återgick till det vanliga på sjukhusen. Så jag fick ligga kvar i helsingborg till tisdagen och sen skulle jag bli förflyttad till lund eftersom där är bättre resurser för för tidigt födda och bättre barnkirurger som skulle operera på vår lilla flicka. Den helgen kunde inte ha varit längre, det var vänta, frågor (varför?), tomhet och jag längtade egentligen mer än något annat till tisdagen så man kunde få några mer svar om vad som skulle hända för mig och vår lilla bebis. Under helgen var det prover som skulle tas, ctg med jämna mellanrum för att se så bebis mådde bra och jag fick kortison för bebis lungor skulle mogna snabbare eftersom vi redan då visste att hon måste komma ut för tidigt. Det var en jobbig helg att gå igenom men jag hade Henrik vid min sida hela tiden och han hade mig såklart men jag var nog inte mycket till stöd för honom utan det var han som var det till mig och tröstade mig.

Fortsättning följer …


A pain in the ass.

Jag skulle aldrig skrivit att det blivit bättre igår för nästan direkt efter fick jag mer ont och det har inte velat släppa mer än kortare stunder. Inatt fick jag kanske 4 timmars sömn som var dålig dessutom men tagit igen någon timme nu på förmiddagen. Eftersom det inte är roligt att läsa en blogg om bara tråkigt gnäll så skriver jag när det händer något roligare i mitt liv. Men jag kommer fortfarande läsa era bloggar och kommentera såklart 🙂